Den svenska insatsen i Korea

Posted on 2013/03/31 · Posted in Fotojournalistik, Fredrik Ytterström, Journalistik, Sydkorea

I oktober, innan allt snack om krigsförklaringar och vid ett relativt lugnt läge, besökte jag de svenska soldaterna som jobbar vid gränsen mellan Nord- och Sydkorea. Då ingen av de nationella tidningarna i Sverige har visat särskilt intresse för detta reportage, varken då eller nu, och med tanke på hur tonläget är mellan Nordkorea och världen just nu – så har jag bestämt mig för att slänga ut den helt enkelt. Läs och lär!

(PANMUNJOM, SYDKOREA)

USA:s förre president Bill Clinton beskrev det som “världens läskigaste plats”.

Vid gränsen som delar Nord- och Sydkorea arbetar i dag fem svenskar med att bevaka en bräcklig fred mellan två nationer som är redo att gå in i ett storskaligt krig när som helst.

Jag har besökt Panmnujom i Sydkorea – där Sverige nu har varit på plats i 60 år.

– Efter ett par veckor blir det här ditt normala arbete, det blir vardag, säger svenske delegationschefen, konteramiral Anders Grenstad.

Klockan är 09.50 på morgonen och de sydkoreanska elitsoldaterna vankar av och an, spejandes norrut mot en stor, grå, byggnad med en gigantisk terrass. Där uppe, på andra sidan gränsen, möts deras blickar av nordkoreanska befäl som med kikare ser ut över det exklusivt inbjudna lilla pressuppbåd som är på plats inför ceremonin. Förutom det klickande ljudet från kamerorna så är det helt tyst.

Och väldigt spänt.

_DSC2359

Tre av de svenska befälen övervakar repatriationen. I mitten står Major Allan Blücher.

En högljudd order bryter tystnaden och ett tiotal nordkoreanska soldater marscherar med svängande armar och vaggande gång mot de byggnader som för samman Nord- och Sydkorea. Helt plötsligt händer väldigt mycket på samma gång. Åtta soldater från olika länder, anledda av ett amerikanskt befäl, går taktfast ut från den stora byggnaden på den sydkoreanska sidan. De ställer siktet mot en likbil vars kista de lyfter ut och placerar på en ställning knappt 15 meter från betongplattan som markerar gränsen. Efter en månads förhandlingar ska Nordkorea få tillbaka sin försvunne soldat som hittats avliden i grannlandet.

Militär personal från mer än 18 länder är på plats och ett av de länderna är Sverige. Fem svenska befäl övervakar hela skådespelet från första parkett. Tillsammans med Schweiz och Polen bildar de Neutral Nations Supervisory Commision (NNSC).

***

Efter tre års skoningslösa strider, som flera gånger svepte över den koreanska halvön, tecknades 1953 det vapenstilleståndsavtal som avslutade Koreakriget. De båda arméerna backade 2000 meter var och skapade den demilitariserade zon (DMZ) som sträcker sig 248 kilometer lång och fyra kilometer bred ganska exakt mitt på halvön. I samband med detta bestämdes också att vardera sida, Nordkorea och Kina samt de stridande FN-länderna, skulle välja ut två länder var som skulle övervaka att båda sidor följde de regler som bestämdes i vapenstilleståndsavtalet. Och det var så NNSC kom till. Kina och Nordkorea valde ut Polen och dåvarande Tjeckoslovakien och FN-sidan beslutade sig för Sverige och Schweiz. 59 år har gått sedan dess, men än i dag jobbar svenskar och schweizare sida vid sida. Efter Kalla krigets slut erkänner inte Nordkorea längre sina parter i NNSC och sedan 1995 har kommunikationen brutits totalt. Polen besöker fortfarande gränsen två gånger per år men inte som representant för nordsidan.

***

– De anser att vi är “puppets to the american army”, berättar Anders Grenstad när han sitter på den svenska klubben i NNSC-campen en timme efter ceremonin.

Inne på klubben pryds de mörka träväggarna av landskapssköldar och fotografier. Känslan av en gammeldags herrklubb är stor.

– Det är nackdelen med att ha varit här så länge, det ser likadant ut nu som då, säger Grenstad och ler.

_DSC2502

Konteramiral Anders Grenstad

Svenskarna bor på den amerikanska militärbasen i centrala Seoul men de sover hela tiden över även uppe vid gränsen. För att ta sig till den svenska delen av lägret måste flera hårt bevakade, såväl av amerikanska som sydkoreanska soldater, säkerhetskontroller passeras. Den smala och slingrande vägen kantas av grönskande träd som skänker skugga under den varma höstsolen. Även om de svenska militärerna lever i ett högst skarpladdat läge ligger de två största farorna i den stora mängden huggormar och malariasmittade myggor. Det går dock inte att komma ifrån vart man är. Under den tidigare ceremonin hördes artillerield övningsskjuta flera gånger och några gånger per år ljuder stora smällar inifrån skogarna när djur kliver på gamla minor.

Kontrasten mot huvudstaden Seoul, med över tio miljoner invånare, är total. Där märks inget av att landet faktiskt fortfarande ligger i krig – ändå tar det bara en knapp timme att ta sig till gränsen med bil.

– Första gången jag körde hit från Seoul kommer jag aldrig att glömma. En bit norrut kommer stängslen som går hela vägen upp till gränsen. Sedan kom jag till Camp Bonifas (militärbas strax utanför DMZ) och in i DMZ. Det var en väldigt annorlunda känsla, jag ska inte säga skrämmande då jag visste att sydsidan är där, men jag var spänd då jag åkte upp, säger Grenstad.

– Men efter ett par veckor blir det här ditt normala arbete, det blir vardag.

_DSC2538

Det finns flera olika byggnader i svenskarnas del av campen, däribland “Swedish club”, som har sett likadan ut de senaste 50 åren.

Uppgifterna för NNSC är tydliga – de ska se till att det vapenstilletåndsavtal som skrevs 1953 följs och mandatet gäller inom hela den demilitariserade zonen. De övervakar att inte någon ytterligare upptrappning sker, att tyngre vapen tas in och att de militära övningar som anordnas är av defensiv karaktär, inte för en invasion. Sedan två år tillbaka har NNSC:s uppgifter utökats och de inspekterar nu dessutom vakt- och observationsposter, deltar i helikopterflygningar och är en del av särskilda undersökningsgrupper som utreder beskjutningar eller hanteringen av nordkoreanska avhoppare.

Den senare uppgiften har blivit allt mer aktuell i och med flera internationellt uppmärksammade avhopp som skett under hösten. I oktober gick en gick en nordkoreansk soldat helt sonika över gränsen och knackade på en sydkoreansk armébarack.

– Det kostade det militära ledarskapet prestige och 14 befäl kommer att straffas eller bli av med sina jobb. Sedan får vi se om det slutar där, säger Anders Grenstad.

– Det är ett spänt läge och i den här kulturen gillar man inte att göra bort sig, både Nord- och Sydkorea är likadana, de kräver ursäkter av varandra men man ber aldrig riktigt om ursäkt själva.

Några dagar efter den dörrknackande avhopparen sköt en nordkoreansk soldat ihjäl två befäl och sprang över gränsen.

– Vi vet ännu inte hur det ska hanteras, vi ska ha en dialog med UNMAC (UN Command Military Armistice Commission – organet som NNSC rapporterar till) men jag har ingen uppfattning om han ska skickas tillbaka som krigsförbrytare eller hållas kvar som avhoppare. Det blir en politisk fråga i det här landet, säger Anders Grenstad.

I båda fallen kommer NNSC att kopplas in. De intervjuar samtliga militärer som hoppar av och när de ska intervjua dessa lämnar den sydkoreanska säkerhetstjänsten rummet för att NNSC enskilt ska kunna tala med männen.

– Jag räknar med att vi kommer att intervjua båd. Då frågar vi två saker: Blir de behandlade enligt Genévekonventionen och vill de åka tillbaka till Nordkorea eller stanna i syd. Om de sedan vill berätta mer för oss får de självklart göra det. En tidigare avhoppare berättade att han lämnade för att han blev så hårt slagen av sina befäl och helt enkelt inte stod ut längre.

I de flesta fall skickas avhopparna sedan till ett statligt program där de får lära sig hur det är att leva i Sydkorea. Efter ett år ges de en summa pengar och ett lycka till.

– Det har inte varit så många avhoppare, 20 000 på 60 år är egentligen otroligt lite. De flesta flyr inte över gränsen utan via Kina och Thailand där de senare söker asyl.

Märker ni skillnad från dag till dag hur spänt det är vid gränsen?

– Man får känslan av att det är en mer avslappnad attityd på nordsidan och att det är mer spänt på sydsidan. Då någonting hänt märks det mer på sydsidan då de höjer beredskapen och det finns en rädsla för provokationer, säger Anders Grenstad

Och att det sedan ett par år tillbaka är ett extra spänt läge råder det inga som helst tvivel om. Alla män i Sydkorea måste tjänstgöra två år i militären – unga killar som tar en paus från universitetsstudierna.

– Våren 2011 var ett flygplan under inflygning till flygplatsen i Incheon och då öppnade två sydkoreanska marinkårssoldater eld med sina handeldsvapen då de upplevde att det var ett nordkoreanskt stridsflygplan som var på väg att anfalla. Vi var där och utredde, det fanns inte en chans att kulorna skulle nå fram, men det visar stressnivån, berättar Anders Grenstad och fortsätter:

– Det upplevda hotet är starkt, det är fortfarande en armé på andra sidan med närmare två miljoner soldater och artilleripjäser riktade rakt mot Seoul. 75 procent av all nordkoreansk försvarsmakt är söder om Pyongyang, sex mil härifrån. Det är som att trycka in två miljoner soldater i Blekinge.

_DSC2553

En svensk och en schweizisk officer går över en bro som bara personal från NNSC får gå över, då den går in mot Nordkorea. En tur som görs varje dag av en officer från vardera land tillsammans för att påminna om att man inte har gett upp sitt uppdrag.

Under 2010 skedde två stora incidenter mellan de båda länderna. Den 26 mars sänktes den sydkoreanska korvetten Cheonan av en nordkoreansk ubåt och halva besättningen, 46 sjömän, omkom.

– Jag var marinchef i Sverige då och skickade dit experter som var med och undersökte vraket tillsammans med bland annat australiensare, säger Anders Grenstad som dock blivit informerad om hur NNSC:s roll såg ut i samband med händelsen.

– Min uppfattning är att vi hela tiden fick information om de undersökningar som gjordes och NNSC konstaterade senare, i samarbete med bland annat USA och Sydkorea, att det var en nordkoreansk ubåt som sänkt Cheonan med en torped

Ett drygt halvår senare avfyrade nordkoreanskt artilleri mot en militärbas på ön Yeongpyong-do där fyra människor dog. Om inte stora delar av byn hade varit i hamnen för att ta emot båtar hade dödsantalet kunnat stiga betydligt. En händelse som skakade om Sydkorea då två av de döda var civilister. Sedan dess är NNSC på plats för att säkerhetsställa att skjutningarna genomförs på det sätt som beskrivits för dem och att de är riktade söderut – och inte mot nordkoreanskt territorium.

Som en konsekvens fick försvarsministern avgå då det ansågs att vedergällningen tog alldeles för lång tid. Och hur man ska svara på nordkoreanska provokationer är en svår fråga för politikerna. För svagt och man tappar anseende bland befolkningen – för starkt och det finns risk att utlösa fullskaligt krig.

– Nästa gång något sådant här sker har Sydkorea gått ut med att USA kommer att hjälpa till med vedergällning. Vi får se hur det blir, säger Anders Grenstad.

Men är det då värt att ha fem svenskar mitt upp i allting? Insatsen kostar i runda slängar tio miljoner kronor per år och de är väl spenderade enligt Grenstad.

– Det går alltid att markera någon sorts viktighet kontra ekonomi. Jag tror att den här insatsen är viktig för att vi varit inblandade redan från Koreakriget och då vi hjälpte till att bygga upp den sydkoreanska sjukvården. Vi ger vapenstilleståndsavtalet ett ansikte och då vi suttit så lång tid bör vi fortsätta vårt uppdrag. Jag tror att det hade varit en stor fjäder i hatten för andra spelare än Sydkorea om vi bestämde oss för att lämna för att spara pengar eller för att vi inte tycker att vi gör någon nytta.

Det finns också en viktig militär aspekt i att Sverige är på plats enligt konteramiralen. De asiatiska länderna – med Kina och Indien i spetsen – har fördubblat sina försvarsutgifter de senaste tio åren.

– Den upprustning som sker i hela Stilla havs-området är inte en positiv utveckling egentligen. Tittar man från andra världskriget hade vi en motsvarande utveckling i Europa som på något sätt lyckades bli helt annorlunda. Europas försvarsmakt är i dag 20 procent mot hur det var under Kalla kriget – så det går att trappa ner. Men här är de i uppbyggnadsfas och beredda att skydda sina territorium med vapen i hand.

Grenstad tar Japan som ett exempel. Landet ligger för närvarande i olika konflikter med Kina, Ryssland och Sydkorea – på en och samma gång. Och att se detta praktiskt på plats kan nyttjas från den svenska försvarsmaktens håll.

– Vi har fem officerare som lär sig allt om Stilla Havs-området. Sydkorea är bara en liten del här med länder som Ryssland, Kina, USA, Japan, ett växande Indonesien och givetvis Sydostasien. Att få vara med professionellt och se utvecklingen, för att sedan ta hem det till våra högkvarter, tror jag är utvecklande.

Lägg därtill den ständiga frågan om huruvida Nordkorea har kärnvapen eller inte. Experter uppskattar att Nordkorea kan ha uran för sex till åtta kärnvapen – om de har kunskapen att avfyra dem på ett effektivt sätt är en annan fråga.

– Alla “spelare” i den här regionen har en roll och den viktigaste spelaren för Nordkorea är Kina. Och när man diskuterar det här internationellt får man uppfattningen att den politiska viljan är stabilitet snarare än att lösa problemet, säger Anders Grenstad.

– Frågan är då hur länge den västliga världen med USA:s ledning kommer att acceptera att man är hotad. Det är en svår balansgång att hitta rätt i det här.

Korea är ännu en gång under världens strålkastarljus, spekulationerna är många och osäkerheten stor. 70 miljoner människor bor på en halvö som världens alla supermakter har investerat stort i. Mitt i stormens öga står fem svenska befäl för att göra sin del i att förhindra en katastrof med omätbara mått. Eller som NNSC:s valspråk säger: “In between them all”.

Tillägg 1, de två länderna:

Sydkorea        Nordkorea

Grundat:        13 augusti, 1948    9 september, 1948

Befolkning:        50 miljoner        24,5 miljoner

Statsskick:         Republik        Enpartistat.

Ledare:        Park Geun-Hee    Kim Jung-un

GDP:            1.556 biljoner dollar    45 miljarder dollar

 

Sydkorea är en av världens största ekonomier och har en stor internationell handel. Landet exporterar stora mängder TV-apparater, elektroniska delar, stora skepp och bilar och importerar maskineri, stål och olja. De viktigaste handelspartnersarna är Kina, Japan, USA och EU. Nordkoreas internationella handel är väldigt liten och den officiella handeln sker mestadels med Kina. Landet är väldigt rikt på mineraler men har haft enorma problem med sin tunga industri på grund utav den ständiga bristen på elektricitet.

 

Tillägg 2, de svenska befälen på plats (i oktober 2012):

Konteramiral Anders Grenstad, överste Mikael Johnsson, överstelöjtnant Per Sandgren, major Allan Blücher, major Peter Norén.

 

Tillägg 3, förklaring av förkortningar:

NNSC (Neutral Nations Supervisory Commission) – Har till uppgift att övervaka att det vapenstilleståndsavtal som stoppade Koreakriget följs. Bestod till en början av fyra länder där FN valde ut två (Schweiz och Sverige) och Nordkorea samt Kina valde ut två (dåvarande Tjeckoslovakien och Polen).

UNCMAC (United Nations Command, Military Armistice Agreement) – Är det organ som NNSC jobbar under och med. Bildades också då Koreakriget avslutades.

DMZ (Demilitarised Zone) – Den zon som bildades när Koreakriget avslutades, den är ungefär fyra kilometer bred och 248 kilometer lång. NNSC har till uppgift att se till att båda länderna följer de regler som gäller inom zonen.

 

Tillägg 4, tidslinje över den koreanska halvön:

936 – Den koreanska halvön enas under kejsare Taejo.

1377 – Världens första mekaniska tryckpress byggs i Korea.

1910 – Ockuperas av Japan.

1945 – Efter japans nederlag i andra världskriget kliver sovjetiska trupper in på halvön men stannar norr om den 38:e breddgraden medan USA tar över den södra delen.

1948 – Såväl Nord- som Sydkorea utropar sig till egna stater. Under FN-observation röstades Syngman Rhee fram till president i Sydkorea. I Nordkorea inställer Sovjet Kim Il-Sung som diktator.

1950 – Uppbackade av Sovjet och Kina invaderar Nordkorea sina södra grannar. Minst 2,5 miljoner människor dör i Koreakriget som direkt involverade över 18 länder.

1953 – Vapenstilleståndet skrivs under – dock utan någon sydkoreansk underskrift.

1960 – Ett studentuppror tvingar Syngman Rhee att kliva av i Sydkorea. General Park Chung-Hee tar över landet i en militärkupp och genomför omfattande förändringar vilket leder till snabb ekonomisk tillväxt.

1979 – Park Chung-Hee mördas och general Chun Doo-hwan tar över rollen som diktator i Sydkorea.

1987 – Massiva demonstrationer mot Chun Doo-hwan leder till att han avgår. Roh Tae-woo, som tillhörde samma parti som Chun Doo-hwan, vinner presidentvalet då de två andra motståndarna, Kim Dae-jung och Kim Young-sam, delat oppositionens röster.

1988 – Sydkorea och Seoul håller de olympiska spelen.

1994 – Kim Il-sung dör i en hjärtattack. Hans son, Kim Jung-il, tar över.

2000 – För första gången möts de båda ländernas ledare i Pyongyang. Dåvarande presidenten i Sydkorea, Kim Dae-jung, mottar senare också Nobels fredspris för sin solskenspolitik.

2002 – Japan och Sydkorea arrangerar fotbolls-VM.

2011 – Kim Jung-il dör i en hjärtattack. Hans son, Kim Jung-un, tar över.

***

Vill du läsa mer, och se fler bilder? Jag har skrivit två mastiga inlägg om Nord- och Sydkorea med massvis av bilder från repatrieringen och andra platsen än conference row där den skedde.

Del 1: 38:e breddgraden – Olustkänslor, repatriering och första kontakten med Nordkorea

Del 2: 38:e breddgraden – Koreas historia och kort om Sveriges insats